Vintersorg Jökeln Lyrics

Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
spetsen, buken spänd och stinn
i fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås,
svart och knöglig

Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
skinn till läppar, vita tänder grina där imellan,
genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögon -
Stelt han stirrar över dalen ner,
trycker nosen vädrar mot
marken mellan tassarna vars mörka klor
skymta fram ur våt s___sgrå ragg

Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken,
fader jökul själv - han som sträckte stjärten upp
mot polen ramarna mot blockberg och ural,
han som över fjäll och slätter vräkte sig,
krälande och vältrande

Han som fyllde hav och sjöar,
rev med klorna rispor i de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
bergen samman med sin tyngd

Han som skövlade och lade öde sagoskogar,
gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bort
allt som levde, blommade och lyste

Like an old ice-clasped dragon the glacier lies heavy
and white-green--- down the hill between two tops
The tail wrapped between the highest point
The stomach tensed and --- in the kettle of the mountain
The back crowned by the middle-moraine's ridge,
black and ---

Down towards the valley he streches long-narrowed nose with wriggling skin for lips, white teeth grins there inbetween
Through the glacier-gate's black hole runs through his
gape a muddy stream
Thorny comb on the head, dark, obscure green-grey eyes -
Stiffly he stares down at the valley,
Pushes the nose smells the
ground between the paws which dark claws'
Glimpses forth from wet and dirt-grey s___g

Smallgrown heir of his giant forefather, the ice-age dragon,
Father Glacier himself - he who reached his tail up against the pole
The paws against ---mountains and ---
He who over mountains and plains heaved himself,
crawling and rolling

He who filled seas and lakes,
Scratched with the claws cracks in the hard columns
Gnawed the cliffs and pressed
The mountains together with his weight

He who shoveled and desolated fairyforests,
Green paradises, blew away with ice-cold breath
All that lived, flourished and shone