Lisa Ekdahl Hösten Lyrics

Jag såg höstens sista löv
falla från sin gren.
Där växa nya löv i vår, men den trösten är klen.
Jag såg höstens sista löv
sakta singla ner.
Jag sörjer än inte, men gråter inte mer.

Vart tog den vägen,
den där klangen i min röst,
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn?
Jag minns en tid då den där taggen i mitt bröst inte alls var nå'nting självklart,
utan bara fanns ibland.
Vart tog den vägen,
den där klangen i min röst?
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn.
Nu finns den ständigt,
den där taggen i mitt bröst, se'n du s___ade att svara,
se'n den dagen du försvann.

Jag såg hösten vandra in, och jag såg sommaren gå ut.
Jag insåg en minut att allting har ett s___.
Jag såg en sekund
varthän vi alla ska.
Vi måste alla dö, i "alla" ingår du och jag.

Vart tog den vägen,
den där klangen i min röst,
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn?
Jag minns en tid då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nå'nting självklart, utan bara fanns ibland.
Vart tog den vägen,
den där klangen i min röst?
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn.
Nu finns den ständigt,
den där taggen i mitt bröst, se'n du s___ade att svara,
se'n den dagen du försvann.

Jag såg hösten vandra in, och jag såg sommaren gå ut.
Jag insåg en minut att allting har ett s___.
Jag såg en sekund
varthän vi alla ska.
Vi måste alla dö, i "alla" ingår du och jag.

Vart tog den vägen,
den där klangen i min röst,
då jag skrattade och grät och ropade ditt namn?
Jag minns en tid då den där taggen i mitt bröst
inte alls var nå'nting självklart, utan bara fanns ibland.
Vart tog den vägen, den där klangen i min röst?
Jag ropade mig hes då jag ropade ditt namn.
Nu finns den ständigt,
den där taggen i mitt bröst, sen du s___ade att svara,
sen den dagen du försvann.